CMMs historia

– en vision som blev verklighet

Centrum för Molekylär Medicin, CMM, är en av de mest framgångsrika forskningsinstitutionerna i Sverige. Centret byggdes 1997 för att utveckla den medicinska forskningen vid Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm med målsättningen att kunna ge lindring eller bota.

CMM är beläget inom Karolinska Sjukhusets område i Solna, lite norr om Stockholms city. Det är en forskningsö bland alla kliniker och det tar endast fem minuter för en läkare att promenera från patienterna till laboratoriet. Där kan läkaren fortsätta att söka svar på de frågor som uppkommer när denne behandlar patienter på kliniken. Idag känns det helt naturligt att ha forskningen separerad till en gemensam plats men rent historiskt så har inte alltid varit fallet.

Karolinska Sjukhuset byggdes på 1930-talet och invigdes officiellt 1940. Sjukhuset är uppbyggd med så kallade moduler med separata byggnader för olika kliniska specialiteter. Forskning gavs prioritet i den mening att laboratorier placerades nära och drevs av varje klinik. Detta arrangemang bidrog till att föra forskare närmare den kliniska verkligheten men var knappast optimalt när det gällde att använda forskningsresurser på ett effektivt sätt. Under 1990-talet gjordes stora framsteg inom molekylär- och cellbiologi, vilka kulminerade i den kompletta kartläggningen av människans arvsmassa. Under samma period upplevdes en brist på större framsteg när det gällde behandlingen av många folksjukdomar, till exempel psoriasis, reumatiska sjukdomar, hjärt- och lungsjukdomar samt MS. Läkarna kunde göra föga annat än lindra symptom och kände stor frustration över att behandlingar misslyckades.

”Forskningslaboratorierna var små och deras aktiviteter inte särskilt samordnade. Forskningen koncentrerades på befintlig kompetens i varje laboratorium , till exempel fysiologi eller kemi”, säger Göran Holm professor emeritus i medicin och vice forskningschef vid Karolinska Institutet 1988-95.

Hur man skapar ett nytt center

Modern molekylärforskning skedde huvudsakligen på Karolinska Institutet, inte i sjukhusets laboratorier. Den kunskap som skapades på annat håll förde med sig ny insikt till de kliniska forskarna – att molekylära mekanismer bakom olika sjukdomar, som exempelvis reumatism och MS var överraskande likartade. Man började förstå att inflammation är en gemensam nämnare bakom åtskilliga sjukdomar och att olika inflammatoriska processer kan förklaras med ett överaktivt immunförsvar. På liknande sätt visade sjukdomar i det metabola och centrala nervsystemet att de var förbluffande gemensamma. Med denna klarsyn började man skapa ett laboratorium där molekylära metoder, cellbiologi, neurobiologi och immunologi kunde samlas för att tackla kliniska frågor; ett laboratorium där läkare kunde mötas och interagera med både kliniska forskare och grundforskare för att lösa gåtan bakom många folksjukdomar. Metoderna kunde många gånger vara de samma trots att de sjukdomarna som man slogs emot var olika.

”Människan är inte byggd av självständiga bitar. Vi är organismer sammansatta av otaliga system som är sammanlänkande på sätt som vi ej helt förstår. För att kunna möta mångfalden hos undersökta sjukdomar behövde vi samla oberoende forskningsgrupper med olika fokus för att arbeta mot ett gemensamt mål”, säger Lars Terenius, professor i experimentell forskning kring alkohol och droger, grundare och chef för CMM 1995-2008.

Tanken på en byggnad som skulle hysa flera forskningsgrupper och även erbjuda en attraktiv miljö för nyrekryteringar växte fram. Men var skulle detta nya laboratorium skapas? Den kunskap i molekylär biologi som saknades på sjukhusområdet fanns tillgänglig på KI på andra sidan vägen. Dock skulle en byggnad där inte vara så lätt att nå från klinikerna och skulle då inte bli integrerad i de kliniska forskarnas dagliga verksamheter. Alltså måste de nya laboratorierna ligga på sjukhusmark, ett beslut som skapade problem vad gällde finansiering. På den tiden varken kunde eller var sjukhuset intresserat av att finansiera en forskningsbyggnad och staten som ägde KI kunde inte bekosta en ny byggnad som stod på mark ägd av Stockholms läns landsting. För att lösa detta problem inrättades stiftelsen CMM 1995 under överinseende av Länsstyrelsen i Stockholm och med målsättningen att skaffa fram ekonomiskt stöd till en ny forskningsbyggnad.

Genom att skapa en stiftelse erhöll CMM oberoende status. Man skulle inte lyda under landstinget som i övrigt ansvarade för de omgivande sjukhusbyggnaderna. Å andra sidan gick sjukhuset med på att gå in i ett långsiktigt hyresavtal vad gällde byggnaden. I en överenskommelse med landstinget skulle stiftelsen CMM samla ihop minst 50 procent av det totala kapitalet genom donationer och återstående kostnader via banklån. Insamlingsarbetet blev genom idogt arbete framgångsrikt. Donatorer såsom Knut och Alice Wallenberg gav 90 miljoner kronor vilket täckte mer än 60 procent av den totala kostnaden för byggnaden och i november 1996 lades hörnstenen. Efter en rask planering och byggperiod var de första laboratorierna bemannade och igång i februari 1997. CMM-byggnaden öppnades officiellt den 22 maj 1997 med laboratorier och kontor för 200 forskare.

CMM idag

Behovet av forskningslaboratorier nära sjukhusklinikerna underskattades dock och över tid har CMM expanderat. Idag rymmer vår byggnad drygt 500 personer från hela världen. Nätverksanalyser visar att CMM är mycket väl sammanlänkat med i princip alla kliniker vid universitetssjukhuset. En liknande analys vad gäller kopplingar inom Sverige och kopplingar internationellt med EU-länder och USA pekar även den på ett betydande nätverk när det gäller samarbete och gemensamma projekt. Olika utvärderingar visar även att den forskning som äger rum på många sätt är världsledande.

”En underliggande faktor är att vi har en platt organisation. Det finns nästan inga överordnade hierarkiska strukturer. Vi har en kultur där alla vill engagera sig i forskning. Forskning är den viktigaste frågan, det är prio ett”, säger Lars Terenius.

Alltsedan starten har CMM förvandlats till en betydande medarbetare i många internationella forskningssamarbeten vilka nyligen har revolutionerat diagnos och behandling av många folksjukdomar, till exempel åderförkalkning, psoriasis, MS och förebyggande behandlingar för ärftlig magcancer. Reumatiska patienter som tidigare i stort sett var invalider har mer eller mindre återfått sin rörlighet, psoriasispatienter med röd fjällande hud kan se fläckarna försvinna och patienter med MS får färre återfall.

Även om denna typ av organisation med grundforskning på sjukhusområden är ovanlig är den attraktiv även för internationella forskare. En av de senaste internationella rekryteringarna är Thomas Renné från Tyskland som valde att flytta sin forskning kring antikoagulantia och blodproppar till CMM. Möjligheten att arbeta i CMMs miljö och att samarbeta med de kardiovaskulära forskningsgrupperna här gjorde flytten till Sverige värt risken för lägre lön och finansiering jämfört med Tyskland. En annan lockelse för utländska forskare är de unika patientregistren i Sverige, till exempel cancerregistret och tvillingregistret vilka gör det möjligt för oss att följa individuella patienter under årtionden, exempelvis epidemiologi.

”Epidemiologi har varit ett av spetsområdena inom svensk forskning. I USA är patienterna utspridda på flera olika försäkringssystem vilket gör det omöjligt att följa dem under längre tidsperioder. Detsamma gäller många andra europeiska länder”, säger Lars Klareskog, professor i reumatologi och föreståndare för CMM sedan 2008.

Forskare använder nu de svenska registren för att följa utvecklingen när det gäller olika sjukdomar. Genom att undersöka patienternas individuella genetiska anlag och hur de svarar på behandlingar kan forskarna lära mer om hur de skall lägga upp en behandling anpassad efter individen. Genom att använda flera register och göra korsreferenser är det även möjligt att hitta gemensamma riskfaktorer mellan olika sjukdomar, vilket betyder att man kan vidta förebyggande åtgärder för största möjliga välbefinnande för patienterna.

Så även om flera steg har tagits mot en förbättrad livskvalitet återstår mycket att göra. CMMs mål är att göra folksjukdomar mindre vanliga och kroniska sjukdomar mindre kroniska och eftersom flera sjukdomar fortfarande saknar en långverkande behandling återstår mycket arbete. Det är skälet till att vi vill fortsätta att sätta patienternas behov i fokus och sträva efter att vara kvar som ledande bidragsgivare till den internationella forskningen, både nu och i framtiden.

CMM Research Groups

NEUROGENETIK OCH PSYKIATRISKA SJUKDOMAR

GENETISKA SJUKDOMAR

INFLAMMATORISKA SJUKDOMAR

KARDIOVASKULÄRA OCH METABOLA SJUKDOMAR